Kom till stallet vid lite över elva, mockade, fixade höpåsar och allt sånt där som ska fixas innan jag hämtade in henne från hagen. Redan här borjade allting krångla. Skulle bordda och ett, endast ett ynka litet broddhål, har fryst igen och det går verkligen inte att få ur all smuts som är där. Så fick kämpa med det i typ en kvart/tjugo minuter medan Nora står som världens ängel helt still och bara är hur lugn och snäll som helst.

Sedan gosar vi lite, jag borstar rent henne, tar på skydd och ska sadla. Hon är hur lugn som helst och står helt stilla, höjer huvudet lite bara precis när jag lägger på sadeln. Hon brukar steppa runt lite och flytta på sig när man ska lägga på sadeln, men idag var hon lugn. Även vid tränsningen var hon snäll och hade ner huvudet så att jag nådde samt stod hyffsat stilla.

Sedan, såklart bara för att allt gått så himla bra idag så står hon inte still när jag ska sitta upp på henne utan skjuter ut rumpan och går bort från mig och håller på. Så redan här blir jag lite irriterad och mamma får står och trycka in rumpan på henne så att jag ska komma upp. Men väl uppe är allt lugnt igen, både med mig och Nora.

Sedan skulle vi rida en väg där det kommer två så bäckar, om man ens kan kalla det det, dem är ca 1dm breda och kanske 5/7cm djupa och så rinner det pyttepytte lite vatten där, och jag vet att Nora brukar fjolla och vägra gå över om ingen annan går först. Så när vi kommer dit gör hon som hon alltid gör, stannar, står still och flåsar och börjar sedan backa och totalvägra att gå framåt. Men jag bestämde mig för att fan, hon ska gå över den här lilla "bäcken" utan att mamma ska behöva gå först. Så tryckte till henne lite, hon backar ner i diket, snurrar runt och håller på och fjompar sig, så trycker till lite hårdare och gå får hon rakt fram utan problem. Stannar lite och flåsar innan hon går över, och sedan över nästa utan problem.

Sedan går allt bra, precis som vanligt och hon skrittar på framåt utan problem. Vi möter bilar och hon är hur lugn och cool som helst. Efter kanske 30min kommer vi till en liten bäck hon aldrig har varit vid, i alla fall inte vad jag vet, och jag ska försöka få över henne utan att mamma går först, men hon totalvägrar och går inte ens i närheten av den. Står där och försöker i säkert tio minuter och hinner bli riktigt irriterad då jag vet att det bara är trams hon håller på med. Tillslut får mamma leda över henne och då går det hur bra som helst och hon går lätt över. Även på tillbaka vägen går hon över utan problem.

Sedan vid den breda floden som hon brukar krångla som mest vid stannar hon inte ens och tvekar vid, utan hon går bara lugnt rakt över och är bara såå himla duktig. Tror dock att det beror på att hon visste att vi var på väg hemåt.

Men i alla fall, det jag har lärt mig av den här ridturen är att alltid behålla lugnet, även fast det är svårt i alla lägen. Men även att jag behöver bli lite arg och irriterad på henne om hon fjollar sig vid ställen hon känner igen, för hon vet ju att det inte är något farligt. Ska även tänka på att ha med spö ut så att jag kan reta henne genom att peta på henne tills hon går framåt när hon totalvägrar vid sådana här tillfällen.

 

På vägen hem från stallet sedan har jag fått vääärldens huvudvärk och mår även lite illa. Så springer in när jag kommer hem och skyndar upp till min säng och att lägga mig ner. Men hinner inte ligga ner ens en minut innan jag måste springa in på toan och spy. Och i och med att jag inte hade ätit på några timmar så spyr jag bara upp galla, vilket är så sjuukt jäkla vidrigt.

Sedan gick jag och la mig i sängen en stund och somnade har har nu sovit i två/tre timmar. Mår lite bättre nu och ska försöka ta mig något att äta samt ta en ipren då min huvudvärk inte har gått bort.