Efter att ha varit sjuk i en och en halv vecka sen jag kom hem från bråvalla börjar jag nu sakna allt, att pröjsa 400 spänn för taxi från norrköping ut till bråvalla, att Emil hjälpte oss med våra väskor till kön, första kvällen när vi var långt åt helvete bort från vårt tält, när vi hatade våra grannar som sedan visade sig vara riktigt sköna vilket vi upptäckte typ näst sista dagen, att prioritera vissa konserter före andra för att stå så långt fram som möjligt och skriksjunga med till låtarna man kunde, träffa sköna människor, äta langos, springa till konserter för att man är sen, dö av värmeslag och böna och be om regn och redan totalt ångra sig när det ösregnade, skita i konserter för att "vi hör lika bra från tältet" så att man kan ligga och värma sig i sovsäcken, kramas under konserter, gå tusen meter till toan och köa i hundra år, köra raggningsrepliker på dem som visiterar vid ingången till festivalområdet och sista kvällen när vi sov två timmar.

Herregud, längtar redan nu till nästa år.